Vi tjejer vi är så himla konstiga varelser egentligen.

Denna helgen har det varit mycket nytt för vissa av oss och då menar jag tjejer jag pratat med som ska på sin första dejt med killarna dem typ flörtat med sådär jätte länge utan att komma till skott.
Så börjar de vanliga frågorna poppa upp.

Vad ska jag ha på mig?
Ser jag tjock ut i det här?
Vad ska jag ha för skor?
Vem ska vi vara hos?
Hur ska vi göra?
Hur ska vi hälsa?
Va gör vi om det blir pinsam tystnad?

osv osv osv osv att vi är alldeles körda i huvudet väl på plats.
Och det är sant som de säger, Vi tjejer tänker för mycket!

Idag vaknade jag tidigt av att jag kände mig orolig vad var det som jag hade missat?
Jag visste att dagen stod för mycket jobb och saker som skulle uträttas men jag hade missat något.
Mycket möjligt så hade jag det, jag somnade igår av ren utmattning mitt uppe i en sms-konversation. Ni vet när man ligger och smsar sådär hela tiden. Men jag var väl trött helt enkelt.

Idag har jag spenderat min tid på att tänka riktigt mycket, dels för att jag behöver det eftersom jag måste hitta inspiration till mitt arbete snart första deadline ju. Vill det ska vara perfekt, vill att hon ska kunna se att jag "vad jag tror har" potential.
När man sitter och bara tänker på att man ska tänka på något så funkar det aldrig, men om man fortsätter så kommer man tillslut in på tankar som verkligen är tankar om ni förstår vad jag menar?
Vem sitter med ett halvskrivet mycke bra arbete nu? Jo jag.
Det är en risk som lärare tar när de säger ' skriv vad ni vill '  (med andra ord flumma ut totalt)

Nu sitter jag här och tänker igen och äter sötmandlar dem är så himla knapriga och goda att jag snart äter dem till allt jag äter. Som i joghurten på morgonen mm gott.
Jag vet verkligen vad jag vill nu och jag har hela framtiden framför mig och det känns bara så skönt.

<3

Jag är nog rätt ensam om att gilla skolan så som jag gör.
Eller vissa ämnen, älskar mina tillval. Det är sant som dem säger, gör man något man tycker om så blir det inte tråkigt och jobbigt. Det gäller att ha rätt inställning och känna sig motiverad. Jag är hel nöjd med vår planering inför text massvis med spännande föredrag med journalister och besök på stadsarkivet och jobb om spektakulära brott i skånes historia.

En annan rolig sak är att Lovisa fått sitt körkort!
Å inte nog med det så klarade min snäcka det på första uppkörningen det kallas pondus!
Grattis gumman!
aah, så trots carros pms dag så slutade den ändå i skratt och lycka för både mig själv och andra.


Får det lov att vara lite Green P kanske?

Började med skolan, trött som få tack vare B.
Måste lägga mig i tid alltså, annars går jag som i dimman exakt hela dagen.
Kanske just därför jag var helt lost, vad tänker jag med liksom.
Jag drog med mig carro till Scandic vid gustav för att gå på inbjudan vi fått om CIS city international studies. För att lyssna på deras förslag och  för att fråga om studiemedel och liknande inför framtiden. Skit bra chans tyckte jag.
Så blir vi registrerade att vi är där och allt och går in i salen där alla representanter från de olika universiteten sitter samlade och såklart vill dem ju ha oss till sin skola (de får ju pengar) så börjar dem babbla på engelska.
Och jag menar engelska hallå,?? Det är ju inte så svårt, men ja bara gick där för mig själv att jag till en början bara tittade på den stackars damen innan ljuset gick upp att jag skulle koppla haha. Men vi fick hem några papper och broschyrer och det ska bli intressant! USA here i come!

åh, så himla trött på alla som låtsas. Som bara spelar med för att få komma dit dem själv vill. Att försöka göra så bra intryck så möjligt, men var går gränsen, är inte det att visa en slags form av falskhet?
Att säga en sak o mena en annan, sen när blev detta så fruktansvärt populärt?
Jag har ingen aning mer än att jag och säkerligen hundra andra skulle hålla med mig om att det är värdelöst.
Jag kan inte äns uttrycka mig här så som jag vill, alla tankar sätter på något sätt stopp på koncentrationen.
Jag tänker inte berätta allt i detalj heller, och verkligen inte ställa frågan rätt ut.
Men om jag inte kan göra det själv, så håller det på ngt sätt inne med vem ja egentligen är.
Jag bryr ju mig de gör jag. Och om jag inte visar det försätter det mig i samma situation med samma fel o brister som människan och människorna som borde ta åt sig?
Vad allt kan vara upp o ner ibland.
Allt på grund av små uppochner vända ting som världen är fucking rädd för att höra!

sending my message, are you there?