Vad vill man 'ha' egentligen?
..är tjejerna på väg att bli 'de' nya killarna..

Varför disskuteras detta hela tiden vill man ha en badboy som agerar som den tuffa stora killen med jätte mycket självförtroende utåt sett men liten och klen egentligen. Killen som bara gör utan att tänka och som är totalt omöjlig att "tämja" är det det vi tjejer gillar? Gillar vi inte känslan av att vara duktiga och överlägsna? Fast vi egentligen innerst inne också spelar ett spel för att vi är så rädda och oskyldiga för att få vara med om dessa "tuffa" badboys dragen så som svek och otrohet?

eller..

Väljer vi då "niceguy"  som vi vet ger oss trygghet och där vi kan växa i förhållandet utan att veta att vi trampas ner?
Vi är förståndiga och vi blir i princip avgudade på marken vi går på? Ístället vänder vi på situationen och börjar "köra" med de snälla killarna, håller dem i koppel? Är detta så vi fungerar när det blir "ombytta roller"?

Isåfall är vi påväg att bli de nya killarna?

Jag och malla hade denna diskussionen och  vi har fortfarande inte kommit på vad som är "bäst". Vi kom bara fram till att vi i slutänden ändå inte kommer kunna välja. Den man faller för faller man för och då tycker man personen är den underbaraste på jorden vilka fel och brister denne än har. Så varför funderar vi då över hur den "perfekte" ska vara?

förutfattade meningar? elller tänker vi bara helt enkelt FÖR mycket...