miss it
gud vad jag saknar dessa pållarna.
Jag började verkligen hålla på med hästar när jag var 6. Då var jag mest på travet (jägers) och hängde min kompis i röven som en annan liten nyfiken unge. Dessa stora djuren som hästar fann jag riktigt fascinerande och var inte ett dugg rädd för dem.
-som jag höll på där..varje dag var jag i stallet på ett eller annat sätt. Var det inte jägers så var det sommarläger på MCR och var det inte det, så hittade jag nog alltid något på fyra h. haha
Men så växer man ifrån det, eller det blir inte lika enkelt längre.
Skolan tar mycket plats, vänner & pojkvänner ja i princip allting.
Men har börjat sakna det igen faktiskt. Tro det eller ej men har man en gång "fallit" för det så tror jag det sitter kvar föralltid. Men så har pappa lovat att han ska hjälpa mig. Och att skaffa häst nu är inte lönt, inte när man inte vet vart man hamnar om 2 år. Medryttare hade jag aldrig klarat av att vara. Vill inte dela med mig ha ha. Skötare nej, inte betala för att typ rida någons häst en gång i veckan. Men så är det så att pappas arbetskamrat har en hel gård med ett jätte stort fint och luftigt ridhus. Och faktiskt flera hästar också haha. Och om jag rider en av deras hästar 3ggr/veckan så kan jag få göra vad jag vill och i princip ha den som min egen. Saken är den att dem inte hinner med att ta hand om alla hästarna. Hästen skulle också ha kvalifikationer till att bli en bra hopphäst. Undrar om jag skulle ha det? Men så finns där ett problem. Gården är långt åtahelvete. Och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig dit. Okej,pappa hade ju fått hämta mig efter jobb och så. Men dit hade jag fått ta någon gulbuss eller något. Så får se hur det går, jag är rätt sugen på att fånga intresset igen. Skulle varit hur kul som helst, får helt enkelt tänka på det tills vidare.
tänk om?
/L
Kommentarer
Trackback