Always black or white

Jag ligger vaken, lyssnar. Jag tycker att jag hör hur blommorna växer och också i mörkret sträcker sig upp mot ljuset och värmen, hur de förvandlar, omskapar, levandegör. Alldeles bredvid mig och avgjutningen av mitt ansikte. Som om det inte spelade någon roll, död, levande, inte gjorde någon skillnad.
/L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback