Det finns tillfällen, nej mer perioder i mitt liv som är sådär riktigt lugna och sköna. Då världen susar förbi mig i samma takt men då jag själv känner att jag kan andas. Jag har hittat en balans. Allt det där som jag oroade mig över förr, finns liksom inte mer. Och nu tillåter jag mig själv att bara njuta. För snart kommer jag trilla dit i det där stresshjulet igen. Det där hjulet som mina vänner är så söta att hjälpa mig ur. För även om jag anser mig själv vara stark, så trillar jag dit gång..på gång. Allt för att leva upp till någons krav, mina krav, på mig själv. Det är lite som att fightas mot en tung boxningssäck och veta att den inte kommer att förflytta sig av ett så mesigt slag som jag har att komma med. Men vad gör det för stunden? Ingenting.

Jag väntar förväntansfullt på det nya året för jag vet att jag kan få det precis så som jag vill.
 -det kan du också..