Igår hade jag en fin dag för jag gillar hösten. Det är så himla fint när solen lyser och man går omkring bland löven. Dem finns ju i alla färger. Väntar fortfarande på mitt höst-tecken. Att ett löv ska falla och landa mitt framför mig. Jag kanske låter konstig men det brukar hända mig varje höst när löven börjar falla och den där känslan blir så mysig då när man tänker att det var meningen att det skulle hamna just där framför mig.

Men igår gick jag i den "lilla parken" med louise och solen lös och allt kännes helt okej. Inget löv föll framför mina fötter man jag hade ändå den där mysiga känslan. Den lilla känslan av trygghet över att jag har mina vänner. Mina vänner är ju alltid där och så är det ju när kärleken försvinner eller bleknar bort. Det är ju mot dem jag lutat mig mot genom alla år och de som jag haft kul med. Å andra sidan har man ju kul och delar något med den man är kär i också men det finns liksom aldrig någon garanti för att det håller.

Jag blev även så rörd när jag skulle säga hejdå till louise när hon skulle in på fler lektioner och jag hade slutat när hon säger "vänta jag har en sak till dig". Så tar hon upp ett litet paket och säger "såg det och tänkte på dig, vet ju att du så gärna ville ha det och här har du en liten tröst-present nu när jimmie har åkt och allt"

I paketet ligger där ett par stora öronhängen, precis sådana som jag letat efter. Givetvis frågar jag var hon hittat dem och hon svarar -"hm".

Bara en sådan liten gest betyder så himla mycket, även om jag säkert kunnat köpa dem själv för under 100-lappen så är det tanken. Tanken av att hon vet, kommer ihåg, och förstår. Betydelse. Ett par öronhängen som jag själv hade slitit och slängt med men som nu är så betydelsefulla för att jag fått dem av henne och där låg en tanke bakom, en tanke på mig.

Tack.

Jag har märkt att typ 90% av allt jag skriver om handlar om kärlek och relationer, vänner och om känslor och det är kanske så ändå som mina vänner säger att jag är lite mer känslig än alla andra. Men ja vi kompleterar varandra rätt bra ändå tycker jag. Jag och mina förstående vänner.