De va ju igentligen från början jag skaffade blogg för att kunna låta dig ta del av mig. För att kunna beskriva mina tankar och känslor och få ner dem i form av ord. Ord som sedan de skrivts inte längre tillhör mig utan varenda individ som hittar hit, men som jag också hoppas kan hitta till dig. Som om du kanske någon gång tänkt, varför?

På senaste tiden har mina känslor inte behövs skriva ner i den takt som det behövdes innan, nu när balansen liksom har hittat sin fot igen. Inte vet jag vad det heter, men nu beskriver jag det så.

Men nu sitter jag iallafall framför detta vimmel av tangenter och ska göra ett tappert försök i att få något skrivit som kanske inte går ut till just dig utan till några andra också. För det är just det om du, alltså denna person som besköker bryr sig, så får den göra det. Det sätter sig inte på mig någonstans.
Har typ slutat skolan, äntligen gjort det ja lovat mig själv. Gått ut med bra betyg, skaffat ett jobb, som enligt mig är ett drömjobb. Träffat den dära speciella personen, där spänningen finns där. Men en person som jag vill ska stanna till att vara den personen och inget mer, vill  bevara den spänningen. Jag undrar om du och jag delar samma längtan?
Snart börjar något nytt, då gymnasiet. Äntligen slippa ha de tölpar, som hela tiden försöker trycka ner folket , det vill säga sina egna vänner i sin omgivning, slippa se det desperata hängandet  just för hängandets skull. typ urless.

så hejdå vad som var en underbar älskare, men som tyvärr.. ja listan är lång..

Men tillbaka till dig min spännande person, vem är du och var är du & vad gör du just nu?
För kan man inte säga att vår lek är förbjuden, men ingen kan hindra den.

Så hejdå alla, och till dig vi ses i drömmen, vi kan "snacka" naturfenomen..